Februari 2013
Jag har alltid uppskattat Tommy Körberg, men har ju egentligen bara upplevt hans talang sedan 1991 (då jag såg Skönheten och Odjuret på bio, Körberg gav som bekant röst åt Odjuret). Tidigare bidrag har jag så att säga inte varit med om, rent musikmässigt under uppväxten. Alla artister ger ju förr eller senare ut en skiva med så kallade ”greatest hits”. En del ger inte bara ut en, utan drösvis med greatest hits som släpps med ca fem års mellanrum. Alla med ungefär samma låtar på fast i olika ordning. Hur som helst, jag sprang på en sådan skiva på Spotify och hittade låtar från början av Körbergs karriär. Låtar som visade sig falla mig i smaken. Jag lyssnade igenom hans debutalbum och tyckte att det lät riktigt trevligt, speciellt låten Koko Joe. Varför finns inte den med bland hans bästa låtar? Det svänger ju!
Mitt tips blir alltså Tommy Körbergs debutalbum Nature Boy från 1969.
Säga vad man vill om Tommy Körberg, sjunga kunde han redan från start!
...Men det är tur att musikalisk talang inte sitter i frisyren.
Januari 2013
December 2012
Så var det snart jul igen då. December har blivit lite av en listmånad för min del när det gäller musiktips. I år har jag rotat fram lite nytt material att lägga till i min redan existerande jullista som ni kan finna om ni går tillbaka till musiktips för december 2011. Vad jag har lagt till i listan i år är följande:
· Julen är här (Thore Skogman, Julerefrenget 1977)
· Julpolska (Tommy Körberg och Orsa Spelmän, Hi Five: Det strålar en stjärna 2006)
· Det strålar en stjärna & Julvisa (Sofia Källgren, Julen är kommen 2009)
· Gläns över sjö och strand (Sanna Nielsen, Min önskejul 2001)
· A Christmas carol (Tom Lehrer, An evening wasted with Tom Lehrer 2010)
· Vinterhamn & Knalle Juls vals (Benny Anderssons Orkester, Tomten har åkt hem 2012)
· Christmastime is here - Vocal (Vince Guaraldi Trio, A Charlie Brown Christmas Expanded 2006)
Årets finaste tillskott tycker jag är Vinterhamn med Benny Anderssons Orkester och Helen Sjöholm. Hon sjöng den under årets luciafirande på SVT om ni tittade på det J.
God jul och gott nytt år på er!
November 2012
Paint the sky with Stars: The Best of Enya (1997)
Den här skivan fick jag i present någon gång runt millenieskiftet. Det lilla jag hade hört av Enya innan dess var ett kort stycke ur Caribbean Blue som användes i en tv-reklam för cornflakes. Ni kommer säkert ihåg den, en tjej i röd baddräkt dök från en yacht och hämtade en sked på havsbotten. Jag tyckte att musiken lät så bra så jag måste nog ha önskat mig en cd efter det. Skivan gick varm i min lilla bärbara cd-spelare,. Musiken gav på ett sätt energi och ro samtidigt. Det gör den än idag. Man kan behöva lite ro och energi just nu under den här mörkare tiden på året. Därför blir Enya mitt novembertips. Jag rekommenderar låtarna Orinoco Flow, Caribbean Blue, China Roses och Storms in Africa. Lyssna, njut… och glöm bort allt annat för en stund.
Oktober 2012
Så är oktober nästan slut. Den första snön har fallit, julmusten säljs sedan länge i butikerna, jag har hunnit fylla 26 och börjar så smått inse att jag behöver en kaffekvarn. Vet inte varför, men kaffet jag brygger själv smakar inte gott längre. Jag tror jag är hemma i skogen alldeles för mycket, jag har blivit för van vid mammas egenmalda lyxbönor. Farligt är det, farligt…
Nåja, nog om kaffe, nu ska jag ge ett musiktips! Jag vill tipsa om den norska gruppen Röyksopp som varit verksamma med sin elektroniska musik sedan 1998. Jag fick nys om bandet för några år sen via en väldigt märklig musikvideo (What else is there som ni kan se nedan). Jag började lyssna mer och mer på Röyksopp och tyckte att deras stil med inslag av mekaniska ljud och körsång var intressant. Jag tycker att deras album Melody AM från 2001 är värt att lyssna på. Där finns deras första stora hits som Remind me, Eple, Poor Leno och So Easy. För den nyfikne rekommenderar jag även albumet Junior från 2009.
"What else is there" - 2005
"So easy" - 2001
Röyksopp ft. Robyn "The girl and the robot" - 2009
September 2012
Det dagliga vädret vittnar om att sommaren desperat försöker hålla sig kvar, det skiftar mellan ösregn och sporadisk hetta. Löven på träden säger dock en annan sak. Det gröna byts sakta ut mot mer höstlika nyanser och kvällarna blir mörkare (och kallare). Vi kliver snart in i stearinljusens månader. Jag tycker om den här tiden på året även om det blir allt ruggigare. Samtidigt blir det ju mysigare att vara inomhus, kura ihop sig under en filt, sätta på sig sina Beyerdynamics och lyssna på sina favoriter.
Den här månaden tänker jag tipsa om en skiva som är lika gammal som jag. 1986 debuterade två unga artister med det här lilla startskottet som skulle skapa dem ett namn i Sverige och senare sprida deras toner världen över. Det finns få artister som jag tycker har skapat så mycket minnesvärd musik som den här gruppen. Ack, om jag hade varit ung på 80-talet!
Mitt skivtips för september blir Roxette - Pearls of passion
Min favoritlåt på skivan är utan tvekan Surrender. Lyssna på den! :)
Augusti 2012
Den här sista sommarmånaden vill jag tipsa om en CD som har nära tjugo år i skivstället. Det spelar ingen roll hur många nya intryck jag får från den ständigt expanderande artistvärlden, den här skivan kommer alltid att stå på min favoritlista. Nostalgi är ordet. Minns hur jag satt som liten i mammas musikrum och lyssnade på skivan i ett par stora hörlurar (vilka jag gissar kommit från Sladd). Under senare år snurrade skivan i min första bärbara CD-spelare under långa bilresor, främst på slingrande ungar-nu-får-ni-sluta-läsa-och-titta-framåt-vägar upp till mormor. Skivan hängde även med första gången jag flyttade hemifrån och bidrog med en mysig stämning i mitt värmländska korridorsrum. Skivan jag pratar om är Stings femte album från 1993, Ten Summoner´s Tales. Sting har gjort bra musik även på senare tid, men fortfarande kan inget slå hans ljuvliga alster Fields of Gold, Shape of My Heart eller min favoritlåt som liten, Heavy Cloud No Rain. Underbart är ordet.
Juli 2012
Sommarenregnar fram här i Växjö. Man kan säga att solen oftast lyser med sin frånvaro.Det gäller att passa på när den hedrar oss med ett besök. Förbättra solbrännan ute på en filt samtidigt som man lyssnar på musik, det är livet det. Det är just nu som sommarplågorna härjar som värst på radio. Efter några arbetsveckor i vårt grannland Danmark har flera sådana plågor etsat sig fast hos mig. Ett namn har utmärkt sig särskilt under alla de timmar jag lyssnat på Nova FM. Dendanske artisten Rasmus Seebach gjorde sig känd i svensk radio med hans låt Natteravn för några år sen, en typisk dansgolvsdänga. Nu har jag fått lite mer grepp om hans musik. Trodde aldrig att jag skulle sjunga med i kärlekslåtar på danska, men nu sitter de fina texterna i huvudet på mig. Jag har sagt det förr, musik är ypperligt att använda när man vill man lära sig språk.
Mitt skivtips för juliblir Rasmus Seebachs senaste album Mer´end kaerlighed från 2011.
Jag rekommenderar speciellt spår 2, 3 och 5.
Juni 2012
Så var sommaren här, åtminstone i teorin. I praktiken har den inte riktigt infunnit sig, för ett par dagar sen gick jag med jacka och mössa i det kalla regnet. Nåja, Växjö är ju inte känt för sina soltimmar direkt. Bara den här kallfronten passerar vidare så ska vi nog få njuta av den varma Ledinska atmosfären med sand mellan tårna. Numera är det dock inte Ledinska toner som ljuder i mina högtalare under den varmare årstiden. Mina två senaste somrar har präglats av norska fjäll, gröna skogar och ljuvliga gitarrslingor av Janne Schaffer. Särskilt njutbara är hans live-versioner av Brusa högre lilla å och Så skimrande var aldrig havet. Dessa spår finns på den så kallade bonusplatta som ingår i gigantboxen Music Story från 2010. Om man inte vill köpa hela boxen med tio cd-skivor och tre dvd-skivor så kan jag tipsa om att bonusplattan finns tillgänglig på Spotify.
Jag får recensera hela boxen längre fram när jag införskaffat den själv, eller när nära släktingar varit så vänliga och lagt den på födelsedagsbrickan med te, alternativt under julgranen. Det är att rycka en enskildhet ur ett större sammanhang, men mitt musiktips för juni blir alltså
Janne Schaffer Bonusplatta - 2010.
Lyssna...och dröm er bort! :)
Maj 2012
Terminen närmar sig sakta sitt slut här i Växjö. Bara några veckor kvar av akademiska plikter, spontangrillande och spontanfestande (som är samma sak egentligen).
Tänkte att det kanske är dags att presentera en av mina personliga favoritartister, en artist man inte finner i många skivhyllor här hemma. Det beror på att man nästan enbart kan anskaffa hans skivor genom att beställa dem från USA. Eller om man vill krångla till det ytterligare kan man beställa dem direkt från Japan, alternativt åka dit och köpa dem på plats. Ja, det är alltså en japansk artist jag pratar om. Hans artistnamn är Camui Gackt. Jag upptäckte honom när jag studerade japanska i Göteborg. Musik fungerar som bekant utmärkt när man vill lära sig ett nytt språk, så på den vägen är det. Förra sommaren var Gackt och spelade i Sverige för första gången… men jag kunde inte ta mig till Stockholm den dagen, något jag fortfarande är lite bitter över. Hoppas att framtiden bjuder på fler tillfällen. Maj blir härmed en japansk skivtipsmånad. Är man nyfiken på lite så kallad J-rock och J-pop så kan jag tipsa om följande album av Gackt: Crescent (2003), Love Letter (2005) och Diabolos (2005). Man behöver inte förstå språket från sushins förlovade land, det går att njuta av musiken likväl :)
April 2012
Årets mest nyckfulla månad. Det är inte bara skämt under månadens första dag, hela april luras med sina tvetydiga väderprognoser. Årets livscykel är inne i tonårsperioden då sökandet efter identitet är som värst. Ska det vara vår, vinter, eller rent av sommar? Man somnar till ljudet av regn och vaknar upp till en vit gräsmatta, men sätter sig likväl på altanen iförd morgonrock och njuter av solen som tittar fram. Sen går man in igen lite frusen med rödbrynt ansikte och tycker att det är bra härligt med vår.Något annat jag tycker är bra härligt är att upptäcka nya artister. Den grupp som nyligen letat sig in på campus (och i mitt hjärta) är Den svenska björnstammen, som jag för övrigt såg live för en tid sen. Sju killar som ser ut och sjunger som vanliga människor, helt underbara! Deras musik är medryckande och texterna känns originella med en underton av förvirring, eftertanke och längtan. Kanske är det just det som är anledningen till varför gruppen har slagit stort bland studenter. Det händer att man hoppar i fel tunna, men misstag måste man få göra för att livet ska kunna fortsätta i rätt riktning. Mitt skivtips för den här luriga månaden blir Ett fel närmare rätt (2012) av Den svenska björnstammen.
Mars 2012
Äntligen vår! Krokusarna tittar fram på de gröna men lite sömndrucket gyttjiga gräsmattorna. Solen gör sitt bästa för att värma upp jorden och skrattar lite lätt åt oss människor som tvekar i valet mellan vinter eller vårjacka. Det är tid att växa, grönska och spira ur alla betänkliga aspekter. På tal om att växa, den här månadens skivtips har växt fram genom mången tankegång. När man nämner den här folkkära framlidne artisten är själva musiken kanske inte det allra första man tänker på. Måhända tänker man mer på hans underfundighet, hans texter, hattar och glugg mellan tänderna. Som en av mina största förebilder har han fyllt min vardag inte bara med lustiga rim och skämt, utan även med svängande jazz och kreativt pianohalkande. Mannen som engagerade oss i en musikalisk tvåljakt och bad oss att ta av skorna…
Februari 2012
Äntligen vinter i Småland. Snön ligger djup och isbeläggningarna glimmar i den starka februarisolen. Den kalla vinden biter tag i våra kinder och tvingar mungiporna uppåt. För även om det är kallt så ler vi av olika anledningar. Att solen har tittat fram är en orsak, att en ny termin har börjat är en annan. Men så är det ju också kärlekens månad. Vi firar både kärleken till grädde på Fettisdagen och kärleken till människan på Alla hjärtans dag. Visserligen tror jag att just den dagen pressar mungiporna neråt på många. En etablerad uppfattning är ju att det är en importerad kommersiell högtid som bara gynnar de tvåsamma. Men varför tänka så negativt? Oavsett om man är ensam eller tvåsam i februari så kan man alltid lyssna på lite musik som lockar fram endorfinerna. Eller så kan man äta en semla och må lite bättre… fast inte jag för jag gillar inte grädde.
Jag sprang på en relativt ny artist på youtube för några månader sen. Jag föll pladask för hans elektroniska toner och underfundiga texter. Jag beställde skivan på studs. När en student köper en cd trots att hela albumet finns tillgängligt på Spotify, då är det något utöver det vanliga. Mitt skivtips för den här kärleksfulla månaden blir Ocean Eyes av Owl City från 2009. Rekommenderar speciellt spår 11 för den kärlekskranke och spår 6 för den uttråkade. J
Januari 2012
“No more champagne and the fireworks are through. Here we are, me and you. Feeling lost and feeling blue” som Abba sjöng en gång i tiden. Jag kan förstå texten, det är inte alltid så glatt alla gånger. Det nya året anländer med en fyllefest utan dess like och slutar alltför ofta i olyckor och elände. Men inte om man heter Hanna och har firat större delen av sina nyårsaftnar hemma med familjen på landet. Same procedure as every year. Klockan kvar i åtta ser vi på Grevinnan och betjänten (jag gör det i alla fall och skrattar mer för varje år som går). När klockan närmar sig tolv står vi i tv-rummet och betraktar Jan Malmsjö som skränar ”RRRRRRRING KLOCKA RRRRRRING!”. Vid tolvslaget skålar vi i en billig men hyfsad dryck av bubbeltyp. Sedan rusar vi upp till badrummet på andra våningen och trängs vid fönstret. Det är därifrån vi har mest sikt över fyrverkerierna som grannarna skjuter några kilometer bort. Eventuellt pendlar vi mellan badrummet och fönstret i mammas rum, för det KAN hända att även grannen på andra hållet skjuter. Så gör vi i vår familj ^^
Så vaknar man upp i januari… och det är åter en helt vanlig dag. Man kan se det som en nystart, eller en fortsättning på det som är.
För några år sen fick jag ett nytillskott i min musikaliska garderob. Jag upptäckte det finska symphonic metal-bandet Nightwish. Jag som tidigare inte lyssnat på metal-musik hänfördes av bandets operaskolade sångerska och orkestern som skapade mystik i samklang med de ilskna trummorna och elgitarrerna. Jag fick skivan Once i födelsedagspresent. Once var det sista albumet som Nightwish släppte innan sångerskan Tarja Turunen ersattes av Anette Olzon. Inget ont om Anette Olzon, men Tarja Turunen kommer alltid vara mer Nightwish för mig, hon skapar dramatik i musiken.
Mitt skivtips för januari blir alltså Once med Nightwish från 2004. Rekommenderar spår 3, 4 och 9.
December 2011
December 2011
Så var det december… och snart jul igen. Stadens butiker är inredda med glitter, stjärnor, kulor, blinkande lampor och tomtar i porslin. Granar med julbelysning är placerade här och var och vajar vackert i regnrusket. Trots att snön låter vänta på sig så infinner sig julstämningen likväl. I affärerna spelas Nu är det jul igen med Just D, Feliz Navidad och alla de andra tjôt-låtarna som man hör varje år. Utanför affärerna ställer sig gatumusikanter och sprider julens toner med hjälp av dragspel, trumpet och cd-spelare. Ja kära nån...
Julen innebär många traditioner vilket jag uppskattar. När det gäller julmusik har jag dock för vana att vilja blanda gammalt med nytt. Jag brukar sätta ihop spellistor inför varje jul. Så här ser listan ut i år:
- Jul jul jul, strålande jul och Gläns över sjö och strand - från skivan ”Bereden väg – Christmas songs” med Uppsala musikklasser och Peter Mattei från 1997. Hela skivan är för övrigt mitt bästa val när det gäller att skapa stämning både på Lucia och kring jul.
- Julafton – från skivan ”Lars Christmas” med Lars Vegas Trio från 1992 (bilden). Den skivan har jag lyssnat på varje jul sedan barnsben. Man kan med fördel lyssna på hela skivan och bara njuta av musiken, mellansnacken och de underbara skoterljuden.
- Nästan hela albumet ”Jasså Jul?” med Galenskaparna & After Shave från 2001. Skivan innehåller de flesta av låtarna från deras show Jul Jul Jul, plus låtar från tidigare tv-produktioner. Mina favoriter här är Jul, Hejsan hoppsan här kommer julen, Julbocken, Fet Jul, Mera Glögg, Inte bara glögg, Farbror Stig är NK-tomten nu och Killen i krubban.
- Karl-Bertil Jonssons julafton – från dubbelcd:n ”Arne Domnérus with Jimmy Rowles” från 2002. Ingen jul är väl fullständig utan detta mysiga stycke lugn?
- Sunes Jul – intromusiken till julkalendern med samma namn, här ifrån skivan ”Filmmusik” av Tomas Lindahl från 1991. Sunes Jul var den första julkalendern jag såg på tv. Vilka minnen! Pappa Rudolf som svor som en tokig, lille Håkan som bemötte mamma Carins reprimader med "det här ska jag snacka med facket om!" och Sune som ritade en något skabrös teckning av sin rektor... det var tider det.
- White Christmas – med Jingle Cats från skivan “Christmas Novelty Songs” från 2011. Ett annorlunda arrangemang med lite klös. Jag brukar spela den för katterna därhemma, lika kul varje gång.
God jul på er!
November 2011
