MÅNADENS SLADD - MARS

Musik är allt ett mirakel! Få ting gör dig så upprymd, nedstämd, sentimental eller på gott humör!

Vi har varit på mässa i Stockholm. Sheraton var väl som vanligt. Några nya ballonger på trottoaren, Fremer berättade hur man skruvar på en PickUp i direkt - men synnerligen lokal – sändning och besökarantalet kändes också som vanligt, dvs en trevlig tillställning som på min högst privata lista över mässor i Sverige placerar sig som nummer två. Vi trivs alltid på Sheraton.

Slutnotan när man checkar ut kan dock kännas en smula…heavy. Jo, jag vet, det finns hotell i innerstan med blygsammare prislappar men då skall man transportera sig. Själva idén med en mässa – om den skall fungera ljudmässigt och logistiskt – är ju att kunna skruva och fixa till midnatt och sen ha 2 minuter till rummet. Inte en halvtimme i snökaos och kyla. Likaså på morgonen så är varje kvart viktig. Ned och käka frukost, snabbt upp i demorummet och justera, spela låtar (vilka fungerar?) kopplar högtalarna till rummet och hur kommer setup:en att låta med 50 besökare på plats? (gissningslekar). Sammantaget ger närheten mer tid att rigga och den som misslyckas – eller verkligen får ett hopplöst utrymme - får stå hela mässan och prata om ”rummet”.

Och det FINNS rum på Sheraton som är en mardröm. Stora rummet i mitten t ex.. Nya konstruktioner som slåss med upphängda mellanväggar och många kubikmeter.

Fast, det går ju att göra en fräck display. Spitzenklasse ljud är kanske inte allt? Många mässor har ju mer av mingel och skådebröd än sit down and enjoy. På Munchenmässan är det lika delar av båda varianterna.

Vår bransch är mysko. Nationellt sett är den väldigt liten. Jag känner igen nästan alla och efter lite tankemöda kopplar man rätt företag till rätt produktmärken.

De som vill bli något har två sätt att närma sig de som varit med ett tag och uppenbarligen vet hur man gör affärer år efter år. Älska eller hata. Med endra ord kanske: dissa eller fjäska.

Det är något väldigt pojkaktigt över det hela, i en bransch där allt i princip handlar om killar, gubbar, pojkar, män. Både som säljare och köpare. Det skall bildas pakter som på Robinson, lekas onda ögat och hållas på. Egentligen blir jag en smula full i skratt men det visar förmodligen på något ganska sorgligt. Tilltron till den egna – verkliga - förmågan och en känsla av att Hifikunderna är så lättlurade att om man bara ser ut som en general – så är man en general.

Själv kom jag ju in på ett bananskal som började 1996 på Arkenmässan, blev något mer formaliserat 2001 då jag reste runt för Olle och Ove på kvartstid och helt formellt då jag köpte halva firman 2004 efter Olle gått bort. Ove spelar idag golf på heltid. Vi har flyttat butiken och fått grepp på en del fantastiska agenturer. Jag känner mig på en och samma gång både som en rookie och som väldigt gammal i gården. Att vara inblandad i Arkenmässan ger tidigt tydliga indikationer på vem som är seriös på alla plan (substans kan man kalla det) och vem som syns, låter, blåser upp sig men aldrig har råd att betala på ett vettigt sätt. Samarbeten med dessa aktörer vet man innebär att du själv får betala merparten eller göra mesta jobbet. Dessa är ju på samma gång mest benägna att ”hänga på” olika nya företeelser som kanske det pratas om i kundkresten, bilda allianser med unga hungriga som kan göra jobbet åt dem…

Ja, ni fattar. Det blir en röra. En smältdegel bakom de berömda kulisserna av folk som gillar/fjäskar eller hatar/dissar. Det är också en blandning mellan hobbyisterna och de yrkesarbetande. Låt mig ge ett exempel.

Säg att du byggt världens bästa förstärkare. Du är matematiker, civilingenjör eller vad som helst och har både intresse och kunskap. Du har fokuserat på det du tycker är viktigast och du har gjort världens grej!

Nu skall den ju säljas. Den måste ”ut”. Hur då? Vanligtvis går dikeskörningen till såhär:

Du baxar din förstärkare till en mässa, pratar dygnet runt om den, får kompisar och halvkompisar att göra det samma, någon eller några på mässan blir nyfikna på klumpen som du säljer för 100 tusen kronor men eftersom det är en okänd produkt vill dom såklart bara betala…kanske en tredjedel?

Du tänker att toppen, det täcker kostnaderna och den kommer ut! Köparen lovar att posta bilder på forum och ta hem folk för lyssning.

Du får bråttom att göra de två eller tre du sålt på detta sätt. Efter ett tag kontaktar du butiker eller distributörer och berättar att de nu kan beställa den fantastiska prylen och att den redan säljs och vore det inte bättre om du kunde peka på butiken X så folk kan gå dit och lyssna/köpa i stället?

Butik X frågar två saker: Vad kostar den till kund och vad är inköpspriset?
Där brukar det gå i diket.
Den nya produkten skall konkurrera med välkända märken med bra tester, stabilt distributionsnät och som är hyggligt enkla att sälja till kunderna.
Den nya kostar samma, har som regel mindre marginal (uppfinnaren har som regel inte koll på säljekonomi) och inte en enda normal kund känner till den. Om butiken dessutom läst på nätet att produkten för 100 sålts för betydligt lägre pris ”för att komma igång” så är produkten stendöd.

Är den inte det då så kommer säkert som amen i kyrkan det läge snart när förstärkaren dyker upp begagnad på blocket som ”nypris 100, mitt pris 42”. (de vill tjäna en slant de trogna förstaköparna…)

Ingenjörn eller den brinnande själen känner sig missförstådd, orättvist behandlad och hans förstärkare är ju så BRA! Varför funkar det inte?

Jag vet hur man gör. Är du i det där läget så ring mig. För en ringa summa berättar jag om hur man undviker dikeskörningen J

Samtidigt… vi kan ju inte undvara entusiasterna, de som tänker nytt, knåpar ihop finurliga saker. De är ju en del av fortskridandet, utvecklingen.

Jag träffade en sådan entusiastisk kille i garaget under Sheraton när vi packade och åkte hem. Han hade verkligen gjort den ultimata konstruktionen/prylen… Efter 3 minuters samtal i samma anda som ovan tittade han på mig lite konstigt och tänkte nog att det var en svår jävel… Kanske det men följ mina råd och du har större chans!

Musiken var det ja…Det är ibland väldigt stimulerande att spela för folk. Det här året undvek jag genusfrågorna. Förra året var första gången någonsin jag blev kallad gubbsjuk… Tänkte väl att Stockholmare är idioter men fullt så enkelt är det förmodligen inte J Nåväl, vi fick ju till rummet på ett trevligt sätt och kunde spela även svåra stycken. Flera gånger under dagarna fick besökarna tårar i ögonen av ”Stilla natt” från den gamla Cantate Domino-plattan. En tjej grät öppet och var helt förstörd. Jag misstänker att killen hennes som var med inte hade något emot denna emotionella rörelse. Hifi är bra alltså, på många sätt.

Kärlekstemat var naturligt då måndagen efter mässan heter Alla hjärtans dag. Dessutom min flickväns fördelsedag!

Vi spelade några låtar som fungerade extra bra, de var:

”Stilla natt” från Cantate Domino-plattan
”Thanks to you” med Booz scaggs och plattan Dig
”För att jag älskar dig” från Wiehe och Ebba Forsberg, Dylan på svenska
”Georgia” från Michael Bublés Crazy Love

Och så en radda bluesgubbar med Sam McClain i spetsen men även Händel och kör från Längbro kyrka utanför Örebro.

Det finns en grej jag känner mig väldigt dålig på. Hippfaktor. Jag känner mig inte speciellt hipp, ser inte speciellt hipp ut och inser hur ohipp jag är när jag två gånger går in på Audionords/Style:s rum och vill avlyssna Wilson Max 3 i rödlack. Båda gångerna kör dom – inför full publik – vinyl med inspelade … sounds … som mest låter som belysningskontakter någon unge leker med, alternativt sista innerpåret och pickup-en har inte lyft från plattan. Alltså: Plick—spoff- knicks---spoff- knicks --- spoff…pock..paff…klick…spoff…

Ludwig, om du läser det här… du vet att jag gillar dig och du kommer snart till oss på demo av Moon-elektronik i Sävedalen vilket blir kanon. Ta med de där klickiga plattorna och spela, vi vill också öka vår hippfaktor!

Den där stora överraskningen jag flaggade för i januari? Jodå, den kommer. Men det är segt, trögt, långsamt, tungarbetat. Ibland känns det också som om kreativiteten sitter fast. Jag vet vad det beror på och jag får själv gräva mig ur den situation som ingen annan kan skyllas för.

Livet, företagen, förhållandena och de flesta andra saker behöver en röd tråd. Om man säger att man följer den men inte gör det i praktiken går det – just det – i diket.
Om den röda tråden är trohet faller allt om du hoppar i säng med fel människa. Påstår du att du är lojal samtidigt som du baktalar är du falsk.

Vi går mot vår, de nya sommardäcken skall på den där alledeles för dyra nya vita läckra fyrhjulsdrivna familjeraketen. Vi människor är habitater sa de på TV förra veckan. Det betyder på svenska att vi vänjer oss vid förändring. (som NO-man undrar jag över begreppet som betyder delvis andra saker i naturen) Det nya huset blir vardag, den fina kavajen känns snart gammal och bilen du längtat efter bleknar och magin avtar. Säkert är det så men den här karamellen kommer jag suga på länge. Bara ljudet när den går på tomgång är värd handpenningen. Den stumma känslan i styrning och bromsar och den allmänt osande kvalitetsintrycket är lika njutningsfullt varenda gång. Säkert kommer känslan att avta men en sak är säker. Rätt val. Efter 20 provkörningar, bokade möten, kalkyler, långa kvällar vid ”bygg din bil” på nätet och efter fattat beslut: Rätt val.

Det är vad livet handlar om. Kom till oss, använd vår erfarenhet och serviceanda, prova dig fram, provkör hemma. Målet, den röda tråden: Rätt val. Inte alltid billigast i inköp. Inte nödvändigtvis det vi tror du kommer falla för, ingen som sänder femtusen ord mot dig med stängda öron (tänk efter hur en kroko ser ut med stooor mun och obefintliga öron så greppar du säljtypen) Vi ger dig möjligheten och valet att känna efter och fatta ditt beslut själv. Så kan du bli lika nöjd med ditt val av Hifi som jag är med mitt val av bil just nu.