Den som väntar på nougat …

Vienna Acoustics har ju varit vårt huvudmärke nu i mer än 10 år och vi har känt oss lyckligt lottade att få lov att hantera Sverige åt det extremt trevliga gänget i Österrike med Maria morotshåret Gansterer i förarsätet. Hennes bror Peter Gansterer konstruerar alla modeller och hans noggrannhet och petighet driver dem tydligen till vansinne innan en ny modell äntligen föds. Ett klassiskt dilemma mellan ingenjörer och marknadsavdelning.

Vår mest sålda Vienna modell har ju länge varit Vienna Beethoven Baby Grand Symphonie Edition, i våra lokaler allmänt förkortad BBG. Den har varit tillräckligt liten för att få lov att komma in i vanliga hem och tillräckligt bra för att våra audiofiler skall känna att de hittat rätt. Generellt har den vunnit på att vara väldigt mycket volym och bastryck i förhållande till storleken. Även den mjuka diskanten, så fjärran från metalldomer och titanmaterial man kan komma ger ju en mer lättlyssnad upplevelse. Och så byggkvaliteten såklart. Dessutom när man pratar kvalitet. Vi har bytt noll element på tio år och det är faktiskt ganska ovanligt.

Jaha, nu kom då efter ett års extra väntan den nya Vienna Beethoven Baby Grand Reference. Vi får väl kalla den BBGREF. I några år har man kunnat ana vartåt det lutat på Munchenmässorna med diverse nya drivers. Det har varit platta, koniska, gråa, svarta, plastflärpar, utan plastflärpar och manhar  trott att de fått något fel på utvecklingsavdelningen.

Nu när den är uppackad och klar så är mellanregister och basar till synes lika på utsidan. Elementen är platta i den yttre delen och av en tunn mellangrå polymer som har någon form av stödjande nätverk bakom som mest kan anas. Där man i vanliga fall kan hitta en dust-cap av varierande storlek hittar man här något som ser ut som en ituskuren tennisboll som pekar inåt samt är försänkt en hel del i förhållande till den platta delen. jag har aldrig sett något liknande. Själva den konkava delen är av någon form av vävd textil i ganska hårt material.

Diskanten har fått ett skyddsnät framför. Högtalaren är en smula högre och har fått en elegantare form. De rejäla skruvfötterna sitter och lite tightare in mot kabinettet.

Så, nytt kabinett. Nya drivers, nytt delningsfilter och nytt utseende. Och prislappen … har gått från 54 000kr till 83 500kr för modellen. Märk i detta sammanhang att vi är fullständigt Europaanpassade sånär som på de 5 extra procenten som svensk moms ger upphov till.

Hur låter det då? 

Jag måste erkänna att jag var en smula orolig. De där mysko elementen … Och priset, mer än den gamla storebror Concert Grand …

Då jag har tillgång till både de nya och de gamla i samma rum med samma elektronik blir det självklart jämförelse. 3-4 låtar, sen byte. Samma 3-4 låtar, nytt byte osv. På exakt samma ställe i rummet med exakt samma vinkling och med lasermätaren som extra kontroll och såklart samma volym. (på försteget)

Alvin Lee, Live, Help me baby

Allt det där fina med BBG finns där, fokus, djup, en vänlig återgivning som är lättlyssnad och med samma lite överraskande tryck i basen. Byte till BBGREF och det är annorlunda. Nu finns en helt annan skärpa i både detaljer och placering av det som sker på inspelningen. Det finns också en fantastiskt vilsam svärta bakom alltihop som gör att man lyssnar längre. Den gör också något annat som överraskar, den där svärtan. Jag tänker tillbaka när jag och lilleman var i Egypten och snorklade vid korallreven i Sharm El Sheik. Man kan få berättat för sig att vattnet är klart. Att man ser ända ned till botten. Att det är djupt och man försöker föreställa sig. Man går ut på pontonerna, sätter på sig utrustningen, kollar att den lille 6-åringen har allt på sig och så glider man ned i vattnet, kollar prylarna igen, sedan vänder man ned ansiktet och jag tror jag låter precis som min grabb gjorde precis på samma gång: whooaaoo! Det är 50 meter till botten, kristallklart, man får svindel av det ögonblickliga djupperspektivet. Åter till Alvin Lee och i publikhavet ropar plötsligt någon till höger. Inte någonstans till höger, en bit bort. Nej, 60 meter i 45 graders vinkel för att vara exakt. Det kommer plötsligt, är kristallklart och man hajar till! Det där gör inte den äldre modellen … Vi pratar om hög upplösning utan stickig diskant!

Melody Gardot, Who will comfort me

Med nya BBGREF så blir rösten tydligare, placeringarna mer exakta och basen är mer stabil och orrar klart bättre. Det känns som om det är mer torr mellanbas i de nya. I jämförelse med de äldres ibland lite mer svulstiga spelstil. Och rösten … klart mer kärlek. Och så glömde jag byta efter några minuter. Hände två gånger, man lyssnar hela spåret ut med de nya.

Yello, Stay

En bra testlåt. Bastonerna kan låta så väldigt olika och gå olika djupt. Man tror att man hör alla toner men man hör ibland bara övertonen på en del av dem om ni fattar. De äldre spelar på som vanligt, jösses vad man känner igen det ljudet nu efter så många år. Imponerande och prisvärt. 

Låten går igång med sång efter någon halvminut och om allt inte är i ordning blir det en smula jobbigt, in your face. Man känner för att sänka, kul med bas men den där sången … Njaa…

Med BBGREF händer det där roliga som kommer ibland. Högtalarna går en halv oktav lägre, lätt. Det som i de gamla är en basig rullande lite mullrande ton är här både djupare, torrare och mer vibrerande fysisk. Skitkul på ren svenska.

Peter Le Marc, Nio broars väg.

Avslutningsvis en lyssning på elbasen som är en av drivkrafterna i den här låten jämte ett percussion/klockspelsljud som ligger och jagar låten i bakgrunden i fyrdubbel takt. Här spelas det på elbasen, inte som funk eller jazz-synkopisk show off. Men den håller en mer tydlig stil och lite högre i nivå än vanligt och basisten tillåts göra lite utvikningar. I den äldre blir det lite slappt och rörigt. I den nyare … Mer som att du en kväll är ute bredvid en dansbana, hamnar nedanför bandet och tänker att sådär rent och djupt och stadigt låter en elbas…

Första 10 minutrarna kändes det som om Beethoven Baby Grand Reference tagit Beethoven Concerts plats. Vilket den också gjort med råge. Men den är bättre på allt än den äldre storebrodern och så undrar man såklart hur DEN kommer låta när den anländer.

Peter Gansterer, hur gjorde du detta? Med de där mysko elementen? Världsklass...