Frågan kom på Facebook. Vad är det för speciellt med just dina prylar och dina hembesök?

Jag åker ju runt en massa och lånar ut, installerar, levererar. Han som ställde frågan blev förmodligen nyfiken och lite förundrad. 

Jag tror att det är såhär: Grejen med den här besöksverksamheten är att det är upp till bevis på riktigt. Alla kan stå i en butik och prata om prestanda. Lågt pris, fantastiska tester osv i all oändlighet. Detta inbegriper de som har alternativa tolkningar av det vi håller på med. T ex att rumsakustiken är allt. ”Hifiprylarna är sekundära för att rummet påverkar så mycke

Alltså igen, prestanda, pris, mirakel och så några mätkurvor på toppen… Köp vår lösning.

Som kund är du förmodligen van att surfa ut på diverse forum och leta lite svar. Vi-som-vet-kåren rycker ut och berättar att kablar är bluff, (det är inte sant) Bladelius låter ljust och skrikigt (det är inte sant) och så gärna då, att akustiken betyder mer än prylarna. (det är heller inte sant) Sällan har ett fenomen varit så förödande för ett intresse som internet varit för hifi-hobbyn.

Självklart kan man hävda tvärtom, man har lätt att träffa likasinnade, dåliga säljare kan avslöjas, man har mer koll på vad saker kostar i landet kontra utlandet, man kan lära sig mycket av de erfarna osv osv.

Man kan hävda båda sakerna med betydande trovärdighet. Tills … en sådan som jag står hemma i ditt vardagsrum med en högtalare eller förstärkare som skall provas. Ibland möts jag av kunder som har ”koll” på hifi-nörd-vis. Högtalarna står hyfsat lika, apparater och högtalare står på pyramidliknande spikes och kablarna är en fläta de gjort efter recept på nätet. Här känner jag mig hemma och det är lätt att språka.

När jag går står högtalarna på ett något annorlunda ställe förmodligen,  kunden är oftast nöjd. Eftersom han hör skillnaden. Då har jag ökat förutsättningarna för att få sälja och kunden har större möjlighet att höra skillnad när han provar den pryl jag kom med. Klockren win-win.

I nästa hem så är allt nedpackat i snygga bänkar, bakom luckor av frostat glas eller jalusiluckor. Kärestan sätter krav på vad som får synas, om nu något alls skall få synas.  Högtalarna som bör stå på stativ en halvmeter ut i rummet står här på olika höjd vid bakväggen, där de syns så lite som möjligt. Snälle svenske man, vad har hänt med dig?

Här kan inte ens jesus trolla, det är bara att åka igen… Eller?

En liten utvikning nu, som handlar om flickvänner, fruar, sambos… (och texten tar nu ett perspektiv av traditionellt unket manligt tankesätt)

Till viss del får du förstå dem. När ni träffades gjorde du en massa saker som killar tycker är normala. Ni kanske sparade till den första gemensamma solsemestern och du kommer hem och har äntligen ! köpt den där klockan du suktat efter. Bara fem tusen ! Den gamla kan man ju ha i reserv.

Nästa år är det dags att köpa bil. Ni hittar en begagnad Golf för hyfsat pris, 3 månaders MRF-garanti, känns tryggt och det gillar hon, Sjuttio tusen kronor kostar den. Två veckor senare har du ”fyndat” och kan sätta på breda fälgar med lågprofildäck på. Tjugotusen, halva priset! Kanon, bilder på Facebook, polarna hurrar, snyggt!! Din flickvän börjar allvarligt fundera på om du är galen på riktigt. Men det är du inte, du är bara man. Vi är sådana där, en 5 år efter tjejerna i mognad och utveckling.

När du tjackar snygga hjul funderar hon på vilket rum som senare kanske kan bli barnkammare. Om man behöver försäkring till barnet eller om man skall lita på det svenska trygghetssystemet. När ni träffades hade du säkert en bil med jordens fetaste ljud i, dubbla 12” basar i bakluckan och 3 stereosteg under akryllock och sexkvadrats strömkabel från pluspolen. Kanske en Playboy doftflicka i backspegeln? Hon ville alltså ha dig, trots detta …

Att du blir irriterad när hon gett upp och själv handlar en kaffebryggare på Coop för sjuhundra spänn får du skylla dig själv för. Hon VET ju att om hon skickar dig kommer du hem med en glänsande Jura eller liknande för ett antal tusenlappar…

Så där går det på och du är prylgalen, ansvarslös, slösaktig och statusfixerad. Men HEMMET skall du i alla fall inte få förstöra med dina idéer. Den där stereon du har skall ut eller åtminstone så skall den gömmas. Måste man se de där fula högtalarna? Hon har sett att det finns mindre. (Hon vill ju inte vara elak trots allt, för visst låter små högtalare fint de också?...)

I den världen knackar jag på och min kund vill ha hjälp. ”skilj dig” tänker jag först men det funkar sällan som metod.

Hifi som används och får stå kvar är ju lite annorlunda än fälgarna, klockan och det andra. Musik kan göra en glad. Eller få en att överleva en helvetisk kväll. Eller till och med vända ett svårmod. I alla händelser så gör det brukaren lycklig. Varje dag, året runt. Om hen får lov att använda sin stereo.

Men nej, det är tekniska prylar, dom är för stora och nya behövs inte så länge de gamla fungerar. Dessutom är det som vanligt, det du vill köpa ser hon som prylgalenhet.

Här finns en avgrund. En avgrund som vidmakthålls av Ernst jädrans Kirschsteiger som pysslar och donar i hem kemiskt befriade från allt utom hemmasnickrade lampor av rundstavar, renhorn, fårfällar och hav av linolja och hemstöpta ljus. I ekande rum…

Du kan ju slå näven i bordet, få din vilja igenom. Sätta ned foten. Det kommer gå åt helvete, ifall hon inte fattar grejen.

Hon måste alltså fatta grejen. Vad är det för SKILLNAD på klockan, fälgarna, Jura-apparaten – och hifiutrustningen?

Berätta det för mig, så har du själv börjat förändra ditt musikliv hemma :)

Beroende på ålder hos paret så kan det vara ett minfält man ger sig in i. Åratal av trätor om vad pengar skall läggas på. Onödigt versus nödvändigt, fint respektive fult, och vardagsrummet mitt i krigszonen.

Det finns inga genvägar. Hon måste fatta grejen. Och om inte, måste hon acceptera ändå, visa respekt för ett intresse. Som inte är prylgalenhet. Missförstå mig rätt, det finns massor av prylgalenhet även i den här hifi-världen. Men det långa intresset, det som sträcker sig år efter år, decennium efter decennium, som kostar en del pengar. Det skulle dö ut om det handlade om prylgalenhet. Hos många gör det också det. Efter några hektiska år av köpfest, större och större, häftigare och häftigare så tvärdör intresset. Kostnaden överstiger njutningen.

Det långa intresset, handlar främst om musik och musikupplevelsen. Känslan av att vara på plats, ha musikerna i sitt vardagsrum (ibland) eller vara i konsertsalen (ibland) och ”se” dem framför sig är beroendeframkallande. Den ger så mycket glädje och det finns eoner av musik att utforska, massor av artister och kompositörer att leta fram, både döda och levande. Klassisk, jazz, fusion, pop, rock eller svensk visa. Och hundra genrer till. En skatt, en livskvalitet, en kulturellt högtstående hobby när du lyssnar till Mahler eller Verdi, görsköj när det är starköl och AC/DC. Detta funkar för alla, oavsett klass, kön, plånbok, ålder eller religion. Hifi är ett redskap att nå detta, inte målet i sig. Och hifi behöver inte vara dyrt men som i alla hobbys KAN det skena iväg till miljontals kronor.

Vad som nu kan anses som ”dyrt” är ofta en stötesten. Man har en vag uppfattning om vad saker kostar. En BRA anläggning har man ju sett på TV-reklam vad det är för något. Hifiklubben säger ju att: ”bad sound kills good music” och lösningen på DET …. BADAAM! (tuff stereo landar från himlen med ett brak) är en anläggning för 2950 spänn!

Milde himmel… en BRA anläggning (till skillnad från de som förstör ljudet) går på 2950.  Som frälsning är det milt talat tveksamt…

Ett annat litet hinder på vägen är prisutvecklingen. Senast du köpte en hififörstärkare (1999 kanske) kostade den 4900:- och var bäst i test. Nu borde en likadan gå på … 1900? (man tänker i datortermer eller telefontermer, allt blir bättre, snabbare och billigare hela tiden).

Nej, det gör den inte. Nu kostar den 15 000:-  (men Hifiklubben då ?...)

Så vad är normalt att lägga på en hifianläggning? Tja, hur rund är en boll? Omöjligt att svara på. Alla har såklart olika stor plånbok och självklart kan även ett musik- och hifi-intresse var olika mycket prioriterat.

Vår standardkund, dvs flest antal affärer, handlar om en förstärkare för 15-40 tusen, ett par högtalare från 20 till 50 tusen och så en källa. Vinylspelare, CD-spelare, streaming-DAC med försteg eller någon av alla varianter som finns. Från 5 000 och uppåt. Typiskt blir det ett ca-pris på kanske 50 000:- till 150 000:-

Är det mycket? Vi tycker inte det. Det är en Thailandsresa med familjen. Eller en illaluktande sju meter lång 30 år gammal segelåt med renoveringsbehov.

Och stereon står där, dag efter dag och är den rätt ihopsatt lever den i 10 år utan att en enda grej behöver pillas med. Oslagbart.

Det är grejen. Som måste fattas.

I det kala designade rummet med gömd hifiutrustning byts högtalarna till slanka golvare (hon väljer färg) placeras riktigt, utrustningen får vara kvar bakom de frostade glasen, det är ju knappast läge att bygga något Hifi-altare. Men måhända är de mer sams och hon har fattat åtminstone en del av grejen.

Men det vanligaste är faktiskt behovet av att högtalarna måste få stå där de låter bäst. Akustikmänniskorna har ju helt rätt i att akustiken – rummet – är viktigt. Men i stället för att börja handla och bända och mäta och böja kurvor… så flyttar man runt högtalarna tills de sjunger i samklang med rummet. Alla rum har ett ställe där högtalarna sjunger optimalt. Att hitta det stället är gratis! Och du slipper handla en massa prylar som inte behövdes och ändå inte skulle kunna kompensera mer än marginellt för fel placering.

Var sjunger högtalarna bäst? jag har möblerat om mer än ett vardagsrum totalt, flyttat soffor, TV-skärmar, rubbet. För att högtalarna spelade som de skulle på andra väggen i stället. I andra termer: med en ommöblering gick anläggningen från att låta som 40 000:- till att låta som 140 000:-

Gratis som sagt. Och det är där erfarenheten kommer in. Vi som jobbar med detta till vardags lär oss en massa. Vi har varit på tjogtals av mässor med många olika högtalare som skall ställas in. Vi pratar, sjunger, tejpar på golvet, mäter med tumstock eller lasermätare. Provar, kopplar. Låter det inte bra så river vi mitt i natten och gör om fast på andra väggen…

Vi har varit hemma hos många kunder i de mest skiftande miljöer. Små rum, stora rum, mycket glas, inga gardiner, lågt i tak, högt i tak, cementgolv, trägolv, fiberväggar, tegelväggar, låga soffor, kala väggar och hundratals olika kombinationer av högtalare och elektronik. Det blir en erfarenhetsbank, ett sätt att lyssna, titta, fundera.

Så ibland räcker det med att flytta högtalarna en halvmeter isär och justera fram dem en decimeter så sitter allt perfekt. Tejp på golvet och så kan kunden fortsätta att experimentera men kan hitta tillbaka.

Ibland är det svårare: En kund som lånar en QRS Supernova (våra egna glädjepiller, 3-vägs golvare med våldsam dynamik och baspotens) kommer tillbaka efter några dagar och säger att det inte funkade. Lät ljust och vasst. Vi står som fågelholkar. ”Ljust”, en Supernova?

Hembesök och jodå, 90-talshus med enkelgips och golvbjälklag. ALLT suger bas…

Näste kund lånar samma högtalare och det går inte att vistas i rummet, det bara dånar och dundrar. Hembesök ger gillestuga, lågt i tak, betong och tegel. ALLT förstärker rummets basresonanser.

Det mer finstilta funkar på samma sätt. Hur mycket skall man vinkla in högtalare? Eller skall de stå rätt fram? Luta bakåt eller framåt?

Vilken förstärkare skall man ha? Just det är ju ett kul kapitel för sig.  Om du tar en trummis och tänker dig honom framför dig när du lyssnar. I olika anläggningar hör man olika mycket detaljer, olika exakt placering av kaggar och pukor(hur det är mickat avgör möjligheten) och olika typ av dynamik och anslag.

En förstärkare kan ha fokus på det större skeendet. En annan på detaljerna. En tredje på dynamiken. Den bästa klarar allihop. Exempel:

Vienna Acoustics Lizt Imperial Grand är det ståtliga namnet på en av märkets bättre högtalare. Den har tre rappa 7-tumsbasar och ett coaxelement, med diskanten i mitten av ett platt mellanregister. Den är inte en speciellt svår last för en förstärkare. När vi kopplar upp ett populärt slutsteg på dem för ca 30 000:- så driver det bra, bra bas, bra dynamik och det funkar. Trummisen spelar, det går att placera pukorna, man känner baskaggen i kroppen.

Om vi byter detta slutsteg till ett rörsteg, ett Audio Research REF 75 för 119 000:- så blir det en smula mer finstämt, lite mjukare, väldigt mycket vackrare och allmänt roligare att lyssna. Värt merpriset, alla dar i veckan!

Vi byter igen och kopplar in Burmester 911 Mk3 för 199 000:- och nu händer något egendomligt. Ett snäpp av det vackra försvinner, inte mycket men man märker… Å andra sidan, nu har varje slag med trumstockar och med baskaggen, ett anslag. En känsla, en puls, något som kommer i framkant av det dynamiska ljudet. Man ”ser” plötsligt trumstockarnas färg, basklubban har plötsligt filt på sig och membranet fladdrar, du får små distinkta chockvågor i kroppen och hela trumsetet framträder som om någon tänt en strålkastare. Man följer plötsligt varje slag i sid- och höjdled med en lätthet som gör det enkelt att lyssna. Hjärnan och hela ens perceptionsapparat (hittade just på ordet) ”köper” budskapet utan att utvärdera, tvivla eller processa. Mer musik, mindre apparatlyssning motsägelsefullt nog.

Från detta finns det steg uppåt, ett Burmester 909 Mk5 kopplade vi upp på Lizt och då växte högtalaren ytterligare. Trumsetet krympte en smula till en mer verklighetsnära storlek och ljudet … ja. Det är svårt att beskriva men mer av det där att man lyssnar på musikerna och inte genom utrustning. 434 000:- förpliktigar men det kändes utan tvekan prisvärt (!)

I alla delar av pris-skalan är det samma förhållande. Din utrustning har ett ljudsignum, en klangkaraktär. Jag har förmodligen hört den någon gång eller så kan jag detektera det på att jag känner din högtalare. Små gulliga rörförstärkare är i min värld obegripliga skapelser. En del säger att de förgyller, förför eller berör. Oftast förSTÖR de goda inspelningar i sin strävan att lägga ”musikalisk” smet ovanpå. Musikaliteten skall finnas på inspelningen. Inte läggas på i efterhand. Det är inte High Fidelity, det är något annat… Den andra änden av skalan, som också bör undvikas, är hyperdetaljerade enklare transistorsteg. På dem måste du alltid höja ganska mycket för att de skall ”vakna” och sedan kommer lyssningströttheten. Mycket detaljer är inte HiFi. Det är bara mycket detaljer.

Så på det viset går det till. Ett pussel av analys om vem du är,  hur din anläggning hänger ihop, hur den låter, vad väggarna är gjorda av, om det finns mattor, gardiner och växter eller inte, hur en enda kabel kan förstöra ljudet eller en billig strömrenare helt kan förstöra dynamiken. Sånt processas under besöket. Jag är inte ensam om denna erfarenhet, vi är trots allt 25 hifibutiker kvar i landet och ett antal duktiga distributörer på det. Men det är därför det oftast fungerar. Och det är därför det oftast stämmer när jag berättar vad du troligtvis kommer uppleva om du provar en metod. Eller en apparat.

Detta är det roligaste jobb jag haft och extra kul är det att åka hem till kunder, där pusslandet och analyserandet verkligen gör nytta!

 Ring Carlsson, alltså :)

PS

- Som motgift för blodstörtning vill jag meddela att vi säljer akustiska hjälpmedel. Men bara om de behövs.

- Vi säljer också rörförstärkare. Men bara bra sådana.

- Skilj dig inte, ingen stereo är värd det.

DS