Vinnie Rossi Brama

Om vi tar det från början…

QLN:s Mats Andersen har en säljkanal i USA som också säljer Vinnie Rossi. På det viset fick vi upp ögonen för märket vi förr aldrig hört talas om.

QLN och Vinnie Rossi fick flera ”best in show” på USA-mässorna före pandemin och matchningen verkade ju perfekt. Vi köpte in den modell som hette i2L och drabbades första gången av den nästan övernaturliga återgivningen. Till ett pris, natirligtvis, den kostade 200 – 250 tusen kronor beroende på vilken modell det var. Men matchningen ihop med QLN Prestige Three var ju helt fantastisk.

Pandemin kom, Vinnie la ned i2L och jobbade fram en helt ny plattform: Brama. Nytt formspråk, högre och noggrannare monteringskvalitet och högre ambitioner över lag. Och ett pris som gjorde att vi nog tänkte att Sverige var för litet.

Tiden gick och vi fick rapporter från våra vänner där borta. Hifi är ju en ganska liten ankdamm world wide och Vinnie Rossis framfart har inte gått obemärkt förbi. Det VAR något extra. Bland all Hifi-adel från Audio Research till DÁgostino kom en frisk fläkt där man tydligt kunde märka något annorlunda, möjligtvis något nytt i denna ganska förstockade samling stofiler (undertecknad inräknad…)

Så, vi bestämde oss för att ta en chans. Vi betalade en av de tyngsta fakturor vi någonsin hanterat för en integrerad förstärkare, ohört, i förskott. Sedan väntan sex veckor.

Sedan kom den och här följer en beskrivning av vad vi upplevde och hur den beter sig.

Dag 1) Uppackning.

- Vad tung den är

- Satan vad snygg!

- Öh, finishen… har aldrig sett något liknande…

- Känn på fjärren!

Och så vidare. Feststämning kan man säga. Just fjärren ger en del intressanta kommentarer. Volymen är styrd via blåtand, blixtsnabb, inte seg som t ex DÁgostinos blåtand utan här kickar det ett steg i taget och du ser på fjärren med hjälp av siffra var du är på volymstegen. Fjärren kräver heller ingen manual. Den kan allt inklusive växla en av mätarna på fronten mellan fast volymläge eller VU-mätare, du kan reglera ljuset på både fjärr och front i flera steg, du väljer gain, ingång, mute, triodläge på/av, balans, hur många sekunder fjärrfönstret skall vara tänt osv osv. Helt genomtänkt och allt funkar första gången. Nyckelordet här är förtroende. Nu vet du att någon som använder hifi-utrustning har varit inblandad och man känner sig säker i hanteringen. Ägarglädje!

Fjärren laddas med en USB mini, laddare och kabel medföljer i matchande vit färg.

Rent tekniskt är förstärkaren annorlunda då den använder effektrör i försteget och klass AB i slutstegsdelen. Man kan välja via fjärr mellan 300B-försteg och solid state-försteg. Hur han gjort det där har vi ingen aning om, förstärkaren blir ganska varm men Vinnie Rossi försäkrar att allt är gjort för att gå varmt och hålla i decennier.

Dag 2) och framåt…

Förstärkaren är helt balanserad. På baksidan finns endast XLR-kontakter in och ut.

Vi kopplar in med referenskablage och hänger på QLN Prestige Five. Första veckan låter det homogent och bra. Inget fattas, inget sticker ut. Men en smula tråkigt är det nog? Man njuter av uppsynen, av handhavandet, impacten pjäsen ger. Vi växlar mellan solid state och 300B och fattar grejen, den här pjäsen kör vi i 300B-läget. Det ger en liten lyster runt musiken, en ”vackerhet” långt bort från något traditionellt rörgulleri. Vi spelar en vecka till.

Sen händer det grejor.

Om man skriver en lång text över vad man upplever och avslutar med en mening skulle den sista meningen låta såhär: ”Den gör alla högtalare bättre”.

Nu kommer den långa texten över hur den låter. Detta kan ju angripas på mänga sätt, här använder jag de flesta, även jämförelse med andra märken. (varav samtliga jag gillar och respekterar)

Diskantområdet från Vinnie Rossi Brama är förmodligen bland det bästa jag någonsin hört. Det har samma kvalitet som en Tidal Sunray med Tidals referenselektronik, det har samma renhet som Octave VT 80 SE och samma skimmer som från VTL:s 450 monoblock. Och samtidigt är Bramas diskant mindre pockande på uppmärksamhet vilket ger en känsla av självklarhet och homogenitet. För att gå fullständigt bananas på spår som Patricia Barbers ”Pieces” på plattan A fortnight in Paris, Live 2004. Eller det extremt krävande pianospelet på Ray Browns platta Bassics och låten ”The real blues”. På den senare så fallerar många förstärkar/högtalarkombinationer. Om de inte distar eller spricker så låter det too much, för hårt, för rent, noll pianoklang kvar. Med Brama sitter man med ögonen uppspärrade och undrar hur i allsindar allt håller med den volymen. Med bibehållen pianoklang. Världsklass. Onödigt att säga kanske men smäktande cymbaler som smeks av trumborstar låter dig fullständigt sväva iväg i ett hav av mässingsliknande metall.

Och på varje ny högtalare man häktar på sker samma sak. Vienna Acoustics Liszt Reference, QLN Prestig Five, Monitor Audio PL 500 mk2, Burmester B 38, Piega 811 och andra transformeras en smula av Vinnie Rossi´n och får en mognare, tjusigare diskantåtergivning.

Mellanregister är ju där det mesta sker. Här sticker inget ut med en Brama. Och ändå sticker allt ut – när inspelningen ger möjligheten. En kund satt i flera timmar, lirade sina egna spellistor, lyssnade på Brama, Merason DAC-1 Mk2 och nya Piega 811. Efteråt tog vi en kaffe och han var fundersam. Han uttryckte det som om han var vilse. En del låtar gav musikerna i mitten, andra hade instrumenten utanför högtalarna, en del låtar fattades det bas på och andra hade bastoner han aldrig hört.

Här får man stanna upp en stund som Hifi-pedagog. Vi har ju i väggarna på detta gamla anrika ljudföretag en devis bland många andra: ”Ju bättre anläggning ju mer är det själva inspelningen du lyssnar på”. Tänker man en stund så drar den devisen undan mattan för alla som letar ”sitt” ljud. De som hittar sitt ljud har alltså letat fram något där inspelningarna låter lite likadant. En ganska kraftig färgning alltså. Vanligtvis ett rörfärgat ljud som sägs vara ”musikaliskt” och som också oftast är förlåtande mot skarpa inspelningar. Gud så bra. Not.

Efter en (kort) stunds lotsande är kunden helt med på noterna. Just ja, det är de som spelat in som ibland mickat upp så musiken hamnar utanför och bakom högtalarna. Ibland är det inspelat så att alla står i mitten och lirar. På kundens egna anläggning gavs en viss bas lite extra skjuts (också såklart rumsbetingat) och i butikens rigg saknades den skjutsen och då ”fattades” det något. Vilket direkt motsades av att några låtar hade djupbas han aldrig hört.

Det man lyssnat på är inspelningarna. Och då låter anläggningen väldigt olika på olika material. Och det är precis så det skall vara. Hifi:ns Nirvana alltså.

Med en Vinnie Rossi Brama filtreras inget, på gott och ont och det läggs inget till heller, på gott.

Här kan man lyssna på en av våra trotjänare Harry Belafonte på plattan Belafonte sings the blues och låten ”A fool for you”. Inget audiofilt mästerverk men närvaron i inspelningsbruset är fenomenal, man hör varje andetag och stereoprecisionen på rösten är overkligt realistisk både i storlek och placering framför dig.

Dominique Fils-Aimé platta Nameless och låten ”Birds” ger suverän rösthantering ned till läppljud och andning tillsammans med välspelande och välinspelad musikensemble.

Basområdet då, kan det vara något med en integrerad förstärkare? Ja, det beror på vad man jämför med. Troligtvis har en Krell FPB 600, ett Burmester 911 mk3 eller en AVM SA 8.3 ”mer” bas och förmodligen även bättre baskontroll. Troligtvis återigen, så har kommande slutsteget Vinnie Rossi Brama Power amplifier också det… OM man har ett väldigt bra försteg och en extremt bra kabel däremellan. Räkna lite så framstår Brama integrated som en given vinnare vad gäller pris/prestanda.

I synnerhet som: den har samma bas-punsch som en DÁgostino Progression integrated (i övrigt är Brama en bättre återgivare, vi har kört sida vid sida) och det vill inte säga lite. Båda är alltså riktiga kraftkarlar. End of discussion, Brama ger all bas du någonsin drömt om både i djup och dynamik. På Göteborgsmässan i höstas överraskade vi publiken på söndagen med den kända audiofilplattan från Saint Ustache-kyrkan i Paris med Jean Guillou, Toccata & Fuga in D minor BWV 565, utgiven på Dorian. Det fanns inget mer att gräva ut där… Samtidigt, hör man kyrksalen andas, att det är 33 meter i tak, hur orgelreglagen trycks in och dras ut… och hur stensåpan på golvet doftar …

Vinnie Rossi Brama har givit butiken ett steg till i utveckling. Vi har blivit än bättre på att trimma in anläggningar. Vi vill alltid att kunden skall lyssna på musiken. Inte anläggningen. Eller formulerat på ett annat sätt: Låta musiken komma till dig. Med Brama går det lättare, man kommer också längre då man söker den optimala placeringen av högtalarna i rummet.

Jag har väntat med att skriva den här texten eftersom att stapla superlativer och försöka hajpa en produkt i det övre prisläget bara skulle känts en smula förväntat och lite billigt. Men framförallt eftersom Brama inte låter sig fångas så lätt. Många säger ”oj” efter de första takterna men att sätta ord på vad just detta ”oj” är blir svårare. Kanske mest för att den är så fullständigt homogen och samtidigt ren. En så högupplöst produkt som inte sänder detaljer ”in your face” är oväntat och alldeles säkert svårt att skapa.

Såhär sex månader in kan man konstatera att det är någon form av kärleksaffär. Samtidigt är det en produkt som verkar fullständigt klippstabil. Inget flimrar eller hackar, inget fräser, inget slocknar, ingen fjärr som plötsligt höjer volymen tjugo snäpp, korsar du plus och minus på högtalarkablaget färgas displayrundlarna röda och du får köra ned till stand by och koppla rätt. Sedan är det bara att spela igen. Ni som varit med vet att detta inte kommer per automatik bara för att det är kostsamma produkter eller megakända varumärken. Exemplen är väldigt många på prestigemärken man manövrerar med plastfjärr från panasonic, som ger ett ”spach” i högtalarna när du stänger av dem eller ett fräsande ”tick” när du byter ingång. Priset i skrivande stund är 450 000kr och jag kan inte komma på en kombination av försteg – slutsteg och signalkabel som ger i närheten samma prestanda för i närheten av ett så … lågt … pris.

Det här är en Bentley utan servicebehov.

Och - den gör alla högtalare bättre.

Bild från Göteborg Hifishow 2022