Min hörsel är inte perfekt …

 Ofta i det här jobbet hör man en del undanflykter för att inte skaffa hifi. Man är för gammal, hör för dåligt, har tinnitus, hörselskada, hör inget ovanför 10 tusen hertz längre osv. Eller bor i lägenhet.

 Ibland används samma argument för att beskriva varför man köpt en viss typ av utrustning.

 Jag är ju inte 20 år längre, hör de övre registren sämre nuförtiden. Så jag har satsat på utrustning som är lite ljusare i toppen.

 Jobbar man med det här så lär man sig en rad av motargument av typen: ”Lite sämre hörsel?” – då är det extra viktigt att skaffa bra och tydlig hifi!

 Ålder är något helt naturligt. Vi kan ju inte sälja fullregistersystem enbart till 5-åringar? Till 70-åringarna en anläggning som består av flera diskanthorn och en pytteliten bas … 

 Bakomliggande tankesätt torde vara att Hifi och att lyssna på musik är någon form av prestation. Om man hör bra kan man ha en dyr hifi-anläggning. De som kan mycket och har bra hörsel är de som kan hålla på med det där…

 Tänk att applicera samma tankesätt på foto. Nja, jag har lite sämre syn än när jag var barn, så foto är inget för mig.

 Jägaren lägger ned jagandet vid 40 då han inte är lika stadig på handen som sin 18-årige son längre?

Hifi betyder hög trovärdighet. Det som spelades in skall komma ut i ditt rum. Så opåverkat som möjligt. Det finns inget absolut facit men man bör sträva emot det klangneutrala, det verklighetstrogna, alltså så mycket Hifi som möjligt.

I den här hobbyn florerar så mycket underligheter och missförstånd. Att leta efter ”sitt ljud” är en. En viss typ av ljud? Det är knappast hifi. I vanliga fall är det förmodligen ett missförstånd. Man har hört enerverande påstridigt detaljrikt ljud och vill inte ha det. (fullt förståeligt) Man vill ha ett ljud som är snällare mot öronen, i det tidevarv vi lever nu där alla skall vara unika och hitta just SIN väg i livet så blir letandet ett sätt att vara och känna sig unik. Det man i själva verket letar är kanske ett naturligt ljud. Eller ett ljud som man tycker funkar bara det inte sticker i öronen i det högre registret.

Det finns å andra sidan de som verkligen letar och föredrar ett visst ljud. Äldre rörförstärkare, marschal-gitarr-ljud, JBL:s stora feta pappbasar …  Det ger ett snällare och skönare ljud. Det är andra sidan av Hifi, i någon meningen lika ”fel” som de diskantrika detaljextremerna men lättare att leva med. Upp till en viss gräns funkar det ju säkert bra. Och det ljudet är inte mer musikaliskt eller svängigt. Det är bara ett sound.

Men om du vill längre? Om du har fixat kabellyftare, basfällor, klangmoduler i proppskåpet… Då är det dags att överge en massa olika ”sound” som dränker materialet på inspelningen. Dags för att tänka den idag mycket gamla tanken om en glasvägg mellan dig och musikerna. Där glasväggen är din hifi-utrustning. Hade de en dålig dag får du en dålig inspelning. Hade de en lysande dag får du en lysande stund framför anläggningen. Inbegriper såklart alla aspekter av det hela, artisterna, inspelningsteknikerna, mixerbordsekvilibristerna, masteringfolket … om allt är på plats blir det helt lysande. Och sådant vill du inte förstöra vare sig med diskantskrikighet eller mummel-sound ovanpå.

Åter till eventuella defekter du kan ha på din hörsel.

Gå på en konsert, liten eller stor, ju mindre eller ju mer klassisk ju större chans att själva ljudkvaliteten är bättre. Tänk dig att de spelade in konserten. Sen går du hem till anläggningen. På konserten hade du dig själv och dina öron med. Hemma har du dig själv och dina öron med. De är ditt eget facit, i sin egen rätt. Därmed kan du avgöra hur nära inspelningen är originalet. Din anläggning skall vara en glasvägg, putsad och ofärgad. Är inspelningen bra blir det lysande. Är framförandet dessutom bra och musikaliskt på alla sätt blir det helt fenomenalt. 

Hifi som ”smaksak” går bort. De har bara inte hört en bra rigg. Eller tänkt tanken att det egentligen är hög hifi-kaliber de söker.

Med de tankarna hoppas jag ha avlivat alla ideer om att man behöver ha en viss standard på sitt hörande för att kunna avnjuta och sträva efter/bygga en hög nivå på sin anläggning.

-      Leta klangneutrala produkter. (så slipper du den klassiska dikeskörningen med mörk elektronik som kräver ljusa kablar. Eller tvärtom, lika hemskt)

-      Alla kan välja och utvärdera utrustning alldeles själva. Hör du ingen förbättring? Köp inte, oavsett vad experter eller forum tycker.

-      Ta hjälp av någon erfaren för att få struktur på uppgraderingar. Helst en hifi-handlare som undertecknad som måste ta ansvar för vad han säger och är påpassad från alla håll. Lösningen på vägen framåt är sällan youtube-proffs eller fysikdoktorer på faktiskt.se. Det är någon på plats i ditt rum, med din utrustning. (och det finns ju kunniga handlare över hela Sverige som kan besöka. Om de inte vill så hota med att annars bokar du Hificonsult Örebro…)

-      Begagnade produkter som är 1-5 år gamla är lysande alternativ och kostar som regel ned mot halva nypriset. Är bara kvaliteten god från start har de många år kvar.

-      Supporta inte skurkstater. Allt kommer verkligen inte från Kina.

PS * Reaktioner från nätet ... Fysikdoktorer på faktiskt.se... Jag har den största respekt för dessa herrar, de kan förklara de mest komplicerade förlopp med en nomenklatur man bara svagt känner igen och de har - när de är överens - förmodligen spiksäkert rätt i sina slutsatser så länge vi är på papper och i kända vetenskapliga trakter. Man kan också lära sig mycket om rumsakustik osv genom att läsa trådar där. En viss ödmjukhet inför sin egen kunskap - och förståelse för var den upphör - infinner sig. Men ... kopplingen till vanlig Hifi har erfarenhetsmässigt visat sig vara ganska svag. Det är väldigt sällan någon fysikdoktor som gör banbrytande högtalare, magiska förstärkare eller kan ställa upp högtalare i rum så att undertecknad blir nöjd och lycklig. Jag har varit på hembesök i mer än ett rum som behandlats enligt t ex Öhmans anvisningar och det som utmärker är en bra bas som är jämn och gräver djupt. Resten brukar vara väldigt ... ointressant. DS